Lars Matsson Pajanen¹ 1663–1733

Personanteckningar

(Nedanstående text hämtad från Nils Joelssons släktutredning, texten delvis redigerad och kompletterad av Kenneth Berglund)

Vi återfinner honom i ett bergstingsprotokoll av 1729 (eller 1727): Inspektoren Samuel Mört angav smeden mäster Abraham Clas­son för det han skall ha försålt till bonden och tolvmannen Lars Mattsson i Pajala något stål som skall vara bergslagen tillhörigt,nberättandes att ehuru han sökt övertala smederne att fort­skaffa bergslagens stål till nödtorften, har han ej kunnat förmå dem därtill. Abraham Classon yttrade sig att han givit tolvmannen Lars Mattsson, även nu närvarande, litet stål till sina yxors lagande, som han uti hammaren och brukets arbete sönderhuggit (det är oklart av formuleringen om Lars Mattsson sönderhuggit yxorna eller Abraham Classon stålet, troligen dock det senare), förmenandes varit allenast 1 eller 2 marker vid pass, som dock ej blivit uppvägit. Lars Mattsson tillstod väl att han emottagit 1 eller 2 marker stål av Abraham till tvenne hans yxors upplagande, det han ej heller uppvägit. Rätten föreställte Lars Mattsson om han någre flere gånger bekommit stå av Abraham än denne gången? Varpå han svarade nej.

Inspektoren Mört anhöll det smedsgesällen Michel Const kunde frarnkallas och göra sin berättelse vad han kan veta i denna sak, som Mört påstod (=anhöll) att edeligen höras. Konst yttrade sig utan ed att han förleden sommar skall ha gjort litet stål vid pass 7 marker, som lämnades hos mäster Abraham uti förvar, därav Abraham förebär sig ha givit till bruksskrivaren Fahlstedt något och använt det övriga till byssornas omlagande uti hammaren. Fahlstedt inkom och berättade sig ha emottagit stål 3 1/2 marker, som han givit Olof Larsson Fors på räkning till lior (=liar). De övriga säger Abraham sig lagt uti bössorne, det Michel Const ej kan minnas enten (=antingen, huruvida) bössorna blivit lagade före eller efter sedan de sist insattes. Abraham förmenade att det alltid behövdes litet stål i beredskap uti smedjan och intet var gång löpa därefter till inspektoren såsom är praktikabelt vid alla bruk.

Härpå gavs Abraham och Lars Mattsson och androm en tjänlig förmaning (för dess ringa värdes skull denna gången) att redeligen omgås med bergslagens saker, väl vetandes att den som hädanefter beträdes med något underslev skall efter förordningen utan förskoning straffas.